Sett i det perspektivet är det särskilt anmärkningsvärt att flera av kollektivavtalsparterna, under föregående vecka, gick ut med budskapet att de anser att en eventuell lag om en fri flytträtt inte ska omfatta dem. De anser att de ska undantas. Vill de inte omfattas av en lag om fri flytträtt betyder det rimligen att de vill begränsa den fria flytträtten (i annat fall hade det inte spelat någon roll). Först flyttar de risken för pensionsutfallet från arbetsgivaren till den anställde (bytet från förmånsbaserade till premiebaserade system). Därefter, trots att den anställde bär hela den finansiella risken, menar de att den anställde inte ska ha friheten att välja hur han/hon placerar sitt kapital. Den anställde är fortfarande ansvarig för utfallet men saknar verktygen. Parterna går till och med så långt att de anser att det fribrev (gammal försäkring utan premieinbetalning) en sparare får om han/hon har bytt arbete inte ska få flyttas till den nya arbetsgivarens pensionsplan (om den nya arbetsgivaren saknar kollektivavtal). I dagens omvärld där allt fler rör sig globalt och mellan skilda yrken innebär det att den anställde kommer tvingas att ha flera försäkringar och det helt i onödan. Det kommer att öka kostnaderna och skapa onödigt krångel eftersom överblickbarheten blir svårare. Parterna vill skapa ett slutet system som de kontrollerar. Pensionsmarknadens Nordkorea. Vad de borde inse är att den modellen inte fungerar. Det hör det förgångna till.

Länge leve flytträtten – det är den anställdes rätt. Rätten att kunna rösta med fötterna om man inte är nöjd med sin pensionsleverantör. Det är möjligheten att söka efter den bästa leverantören och möjligheten att ställa krav. Det minsta man kan erbjuda någon som bär hela risken för utfallet av kapitalförvaltningen är just den rättigheten!

Jag har ingenting emot reklam, tvärtom, rolig och genomtänkt reklam är underhållande. Är den därtill smart så kan den absolut få mig att tippa över i ett köpbeslut. Men ibland undrar jag över hur mycket pengar som satsas på kommunikation med de befintliga kunderna? De som redan köper, de som är lojala, de som redan hittat till butiken och hemsidan? En del av de företag som syns absolut mest frekvent i TV är inte direkt kända för att ha marknadens mest nöjda kunder. Gäller både vår bransch och andra branscher, såsom hemelektronik och telecombranschen.

Söderberg & Partners har valt ett annat sätt. Vi har på åtta år byggt ett starkt varumärke, vi har gått från 9 medarbetare till 900, från 0 kunder till nästan 300 000 kunder och från att vara okända till att var tredje hög chef i Sveriges bolag vet vilka vi är. Och det utan att många kronor satsades på reklam. Däremot satsar vi på kommunikation med våra befintliga kunder. Vi erbjuder dem skräddarsydd information, personliga möten och events. Det har varit en bidragande orsak till att vi har hög kundnöjdhet, att 95% av våra kunder rekommenderar oss till sina vänner och bekanta. Det känns häftigt.

Är du ny kund? Välkommen till oss, vi kommer ta hand om dig. Du är det viktigaste vi har.

Louise

Att minska utbudet och valfriheten för med sig tre huvudproblem:

1) Att anpassa risken i placeringarna efter vilken riskaversion (inställning till risk) individen vill ha blir svårare

2) Att anpassa gjorda placeringar med hänsyn tagen till övrigt sparande och förväntad utveckling för framtida pensionsavsättningar blir också svårare

3) Att ett ytterst fåtal personers idéer om vad som är ett bra pensionssystem kan resultera i ett ”systemfel” som drabbar alla pensionssparare

För det första, när det kommer till riskaversion. Vi är olika som individer. Att en person är äldre betyder inte att den skyr all form av risk eller att en yngre person alltid älskar att bära risk. Det finns betydande individuella variationer. Vidare glöms det ofta bort att risk går åt två håll. En individ uppfattar det inte på samma sätt om det går bra som om det går dåligt. Generellt värderar vi vinst lägre än vad vi värderar en förlust. Det är i sig inte konstigt med tanke på att om vi tar en risk med vårt pensionskapital och den går fel kan konsekvensen vara att vi måste flytta från vårt hem men uppsidan enbart innebär lite guldkant på tillvaron. Att kunna anpassa placeringarna med hänsyn tagen till den individuella riskaversionen är därför extremt viktigt. Därför är det förvånande att det inte inom t.ex. kollektivavtalens ITP 1 går att skapa en tillfredställande lösning för alla sparare. Det går varken att skapa en riskfri lösning eller en lösning med hög risk.

För det andra, människor har olika förutsättningar. Trots att vi kan ha samma riskaversion som en annan person kan det optimala valet vara att välja olika placeringar. Att skapa en finansiell portfölj är lite som att blanda färg. En blå och grön färg bli något annat om vi blandar dem med varandra. Om vi har ett PPM- system och ett tjänstepensionssystem bör vi se effekten av att kombinera dem och då blir slutsatsen i regel annorlunda i jämförelse med om man bara tittar på dem var och en för sig. De flesta bryr sig om hur mycket pensionen totalt blir, inte vad avsändaren till den heter. Det går därför inte att hitta en pensionsportfölj som passar alla. Det behövs en mångfald.

För det tredje, mångfalden och valmöjligheten är viktig, det finns nämligen fler svar på samma fråga. Det finns ingen enskild person som sitter på alla svar på vad som är rätt och fel inom det finansiella området. Forskningen inom området spretar. Exempelvis finns det forskare som tror att det inte går att slå marknaden och det finns forskare som säger att det går att göra det. Man måste bilda sig en egen uppfattning och tro på något. Det finns inget facit att ta del av. Det farligaste vi kan göra när vi inte vet med säkerhet vad den bästa metoden är satsa allt på ett kort. En tro, ett synsätt, en akademisk uppsats. Vad händer om det går fel? När färre försöker hitta det rätta svaret ökar sannolikheten att vi aldrig finner det och de systematiska riskerna blir betydande. Därför tror vi att systemen ska erbjuda många val och att de ska vara öppna. Fri flytträtt av pensionskapital är särskilt viktig. Vi tror att debatten kring pensionssystemen snarare borde riktas in på hur vi kan förenkla för individen att göra val som bygger på den egna situationen. Inte att mer eller mindre ta bort mångfalden och valmöjligheten. Det är en väg som enbart tar bort fördelen med de fria valen med behåller dess nackdel.

Ibland när jag hör experter som säger att det räcker med att köpa några ”stabila svenska aktier” som ger bra direktavkastning för att få en spridning av sitt sparande kommer mina tankar osökt in på socialstyrelsens rekommendation att äta 6-8 skivor bröd per dag. Ibland måste vi omvärdera gamla sanningar och konstatera att det som var rätt igår kanske inte är så bra idag. Den svenska börsen levererade avkastning under 80-90 talet på ett fantastiskt sätt och att utifrån detta ge råd att övervikta en hel nations besparingar är precis lika dumt som att äta mängder av vitt bröd.

När du ändå ser över din inriktning i portföljen ska du också titta på hur fondbolagen och fonderna presterat. Många fonder presterar sällan eller aldrig bättre än sitt jämförelseindex. Vi kan tex se att många av storbankernas fonder agerar som indexfonder och tar inga aktiva val utanför index men tar betalat som en aktivt förvaltad fond. Då kan man lika gärna spara en procent i förvaltningsavgift och köpa en indexfond. Men indexfonder är långt ifrån lösningen på allt fondsparande. Det finns många exempel på bra förvaltare som är duktiga på sin nisch eller marknad som år efter år skapar överavkastning för sina sparare. Att betala lite mer för en fond som presterar resultat är nog alla beredda att göra men jag frågar mig starkt hur storbankerna lyckas behålla sina kunder i dyra fonder som aldrig har levererat resultat.

Utbudet och möjligheterna har blivit mycket större med tiden men tyvärr är det ofta vanans makt som vinner över svenskens ointresse för sin ekonomi. Mina råd är ganska enkla, se till att du sprider dina risker och inte har för stor övervikt mot Sverige, se till att du anlitar förvaltare som skapar värden och inte bara följer index. Vill du inte göra analysjobbet själv så hjälper vi dig gärna. Vi har inte bara Nordens största fristående analysavdelning utan förmodligen också den bästa. Läs gärna vår nya trafikljusrapport där kan du läsa om vikten och värdet av att investera i rätt produkter.

Privatekonomisk rådgivning handlar inte bara om hur du förvaltar dina pengar och hur du sparar till pension, att säkerställa familjens ekonomiska trygghet i händelse av en olycka eller dödsfall är minst lika viktigt.

Hur ska jag då försäkra mig? Det finns inget enkelt svar på frågan, försäkringsskydd måste anpassas till dig och din familjs behov och situation men här får du några tips:

1. Ett barn som av en sjukdom eller olycka blir invalid och inte kan arbeta i vuxen ålder har ett mycket dåligt försäkringsskydd från staten. Även om du har en barnförsäkring se till att försäkringsbeloppet är tillräckligt då pengarna ska räcka hela livet.

2. Bankens bolåneskydd fyller ibland inte rätt funktion. För sambos kan det bli så att barn/särkullebarn får pengarna och den efterlevande sambon inte får ta del av låneskyddet. Riktiga livförsäkringar är ofta både bättre och billigare än bankens låneskydd. En riktlinje är att teckna en försäkring som kan betala bort lånen så att det räcker med en inkomst för att kunna försörja familjen.

3. Det är vanligt att man köper olycksfallsförsäkringar som ger ett invaliditetsbelopp vid en olycka. Dock är det få som innehåller ett invaliditetsbelopp vid sjukdom, det är trots allt betydligt vanligare att man drabbas av en sjukdom än en olycka. Behöver du en olycksfallsförsäkring behöver du också en försäkring som täcker sjukdom.

Ovan är några saker att tänka på när du vill skydda det viktigaste du har. Först bör man ha ordning på försäkringarna för familjen, sen ägnar man tid åt bolån, pension och sparande. Du är förstås varmt välkommen att kontakta en rådgivare hos oss för att diskutera din och familjens skydd!

Den andra typen av aktiva fonder är fonder som inte utgår från något index, utan arbetar utifrån ett univers av aktier och andra instrument och bygger upp portföljen från grunden. Fonderna begränsas så klart av den placeringsinriktning som den har; till exempel en Sverigefond måste troligtvis placera i princip hela portföljen i Sverige (detta regleras i fondbestämmelserna), men inom dessa ramar så är mandatet relativt fritt.

Som ni säkert redan misstänker så är det så klart den senare typen av fonder som är mest intressant och där förvaltarens skicklighet kan ha störst inverkan. Dock gäller även motsatsen här, att det är i denna typ av fonder som en oskicklig förvaltare presterar sämst!

Oberoende av vilken typ av aktiv förvaltning det handlar om så bygger konceptet på att en förvaltare, med hjälp av analys och andra verktyg fattar intelligenta investeringsbeslut som genererar bra avkastning för de som investerat i fonden.

Funkar det?

– Ibland.

I media uppmärksammas det ofta hur dyra aktiva fonder presterar sämre än billiga indexfonder. Visst, detta stämmer i vissa fall, men det finns många exempel på förvaltare som år efter år visat att deras förvaltning har förmågan att efter avgifter, generera en överavkastning för sina andelsägare.

I måndags lanserade vi trafikljusrapporten i vilken vi sammanfattar det gångna årets analyser och delar ut pris till de bästa bolagen inom varje område. På fondsidan var det Aberdeen Asset Management som blev vinnare, och just deras förvaltning är ett väldigt bra exempel på hur en disciplinerad och uppstyrd aktiv förvaltning kan generera mervärde år efter år.

Figuren visar en fond från Aberdeen som presterat riktigt bra, och en fond från SEB som presterat riktigt dåligt. Båda fonderna investerar i småbolag i Asien.

I det ena fallet har man efter 5 år fått en avkastning på nästan 75%, och i det andra fallet så har man efter 5 år förlorat 6% av det investerade kapitalet.

Det finns många exempel att ta upp som visar detsamma inom alla fondkategorier, och den poäng jag vill framföra är att en bra aktiv förvaltning kan generera stora mervärden, men det gäller att lägga ner tillräckliga resurser på att hitta rätt förvaltare.

Indexfonder är fonder som har som mål att avkastningen ska spegla ett specifikt index. Dessa fonder är generellt sett väldigt billiga eftersom förvaltningen styrs av index och blir därför relativt mekanisk. Förvaltarna behöver inte lägga tid och pengar på att resa land och rike runt för att träffa bolagsledningar utan kan nöja sig med att följa ett index sammansättning.

Varför lyser konkurrensen på bankmarknaden med sin frånvaro? Jag tror att en del av förklaringen till att människor är så pass ointresserade av något som har en så pass stor ekonomisk inverkan kommer av två saker;

1. Dåligt engagemang – De flesta tycker banktjänster är extremt tråkiga

2. Dålig kunskap – Kostnaderna för att ha dåliga villkor är abstrakta och inte helt enkla att förstå

När det gäller engagemang är det inte så enkelt att lyckas förändra situationen. Möjligen kan ökad offentlig debatt leda till ett ökat intresse, men det skulle vara från extremt låga nivåer och kommer knappast att leda till en drastisk förändring av hur kunderna agerar.

När det gäller kunskap finns det däremot massor att göra. Ett sätt, som vi fristående rådgivare redan arbetar med, är att uttrycka kostnaden i kronor och ören och inte procent. Det är en väg att gå. Andra sätt är att skapa relevanta jämförelser. Exempelvis att det på bankens värdebesked framgår vilken alternativkostnaden är. Ta exemplet med dålig ränta på löne- och sparkontot. På varje månadsbesked skulle banken till exempel kunna redovisa vad statens eget sparande, Riksgäldspar, hade givit i ränta. Skillnaden borde redovisas som en kostnad och helst uttryckt i kronor och ören.

Denna typ av åtgärder skulle fånga en del personers intresse, men jag tror att trots det skulle konkurrensläget inte förändras dramatiskt. Det som folk istället behöver är en knuff i rätt riktning. När man frågar människor om de vill byta bank säger de ofta ja (om det är en bank med bättre villkor och bytet inte kräver någon ansträngning). Vad detta egentligen betyder är att kunderna behöver träffa någon person som hjälper dem med att göra bytena och att hålla koll åt dem, eftersom de varken har tid eller lust att leta reda på en bank med bättre villkor och eftersom de definitivt inte orkar göra bytet själva. Det innebär att ju fler aktörer det finns på marknaden som arbetar med att konkurrensutsätta bankernas villkor, desto större konkurrens kommer det att bli. Idag pågår utvecklingen bland sådana aktörer för fullt. Vi är därför övertygade om att det går snabbare än vad många tror att bryta upp bankoligopolet.

Min övertygelse kommer från effekten som de fristående rådgivarna/förmedlarna har haft på försäkringsmarknaden historiskt. Även försäkringsmarknaden var ett oligopol i början av nittiotalet. Försäkringsförmedlarna tilläts börja verka under början av nittiotalet och har sedan dess bidragit med att tillföra en betydligt större konkurrens. De har i huvudsak erhållit provision när de förmedlar volymer. För att de ska kunna skapa värde har de dock varit tvungna att leta efter bättre erbjudanden i försäkringsmarknaden till sina kunder. Detta har resulterat i att idag finns det fler än dubbelt så många försäkringsbolag som är verksamma på marknaden jämfört med tiden före förmedlarna.

Förmedlarna lanserade också de första bolagen som hade en fri flytträtt på den svenska marknaden, vidare har de lanserat nya aktörer med lägre priser och pressat befintliga att sänka priserna. Jag hävdar därför att det var förmedlarna som starkt bidrog till att riva ned försäkringsbolagens oligopol. Utan dem hade situationen varit mer lik hur det ser ut på bankmarknaden idag. Resultatet av förmedlarnas arbete är att det finns dubbelt så många försäkringsbolag aktiva på den svenska marknaden jämfört med hur det såg ut när de kom till. Priserna är fallande och villkoren förbättras ständigt. Mångfalden har också varit avgörande för hur väl kollektivavtalsparterna har lyckats med att sänka priserna i den rådgivningsfria försäkringsmarknaden.

I takt med att försäkringsförmedlarna har nått framgång på försäkringsmarknaden har flera av dem också börjat utveckla koncept för att konkurrensutsätta bankerna. Söderberg & Partners står exempelvis för ungefär varannan krona som flyter in i ny volym till bankutmanaren Nordnet Bank. Vi får i detta fall betalt i form av provision för varje kund som vi förmedlar till Nordnet. De betalar för att de å sin sida slipper marknadsföringskostnader för att attrahera nya kunder, så det är egentligen logiskt att de vill betala provision till oss. Alternativet hade i de flesta fall varit att kunden hade stannat hos någon av de stora bankerna.

Mot bakgrund av ovanstående är det därför tråkigt att bankernas propaganda om att ett provisionsförbud skulle vara en bra väg att gå ser ut att locka anhängare hos politiker och myndigheter. Jag förstår att man vill reglera bort de rötägg som finns i marknaden. Vi menar dock att man skjuter in sig på fel sak. Dålig rådgivning ska varje aktör som utför hållas ansvarig för – oavsett om det är en bank, ett försäkringsbolag eller en fristående rådgivare/förmedlare. Det enklaste och mest effektiva sättet hävdar jag är att ge ut en tydlig praxis kring vad dålig rådgivning är. Då kommer marknadens aktörer att lära sig av den och de som inte lär sig kommer att få det svårt att verka eftersom kunder lättare kan bedöma rådgivningens kvalitet, alternativt kommer advokater och konkurrenter till dåliga rådgivare att hjälpa kunderna att kräva sin rätt. Detta är en marknadslösning som fungerar utan att minska konkurrensen eftersom den ger samma spelvillkor för alla aktörer.

Mitt förslag skulle också öka konkurrensen genom att de fristående rådgivarna i takt med att tiden går kommer bli allt mer aktiva för att tillföra allt större kundnytta. Alternativet skulle vara att bibehålla bankoligopolet och att återgå till en marknad präglad av dålig konkurrens även inom försäkringsområdet. Ingetdera kommer att gynna konsumenten!

Ps. I exemplet ovan beskrivs hur vi erhåller provisioner för det arbete vi utför. Söderberg & Partners erbjuder även våra kunder lösningar som är helt provisionsfria, vilket vi är mycket framgångsrika med och det är en snabbväxande affär. Vi vet hursomhelst att delar av vår verksamhet inte skulle fungera i konkurrens med bankerna om vi inte får ta emot provision. I synnerhet gäller detta vid hantering av våra kunder som har mindre kapital, då det ofta inte går att motivera ekonomiskt den uppbyggnad av administration som krävs för att fakturera arvoden osv. Ds.

Finansmarknaden ger ut tusentals nya produkter varje år och antalet innovationer och nymodigheter är större än någonsin.

Det är Söderberg & Partners uppdrag att hjälpa våra kunder fram i denna djungel av produkter. Att göra avvägningar och ge kvalificerade råd. Att anpassa de råd vi erbjuder till varje kund.

Vi tycker det är oerhört viktigt att våra kunder förstår det mervärde de får genom att vara just kund hos oss. Vi är inte säkra på att det är glasklart att man gör det. Vad menar vi egentligen med ”välanalyserade råd”? Och vilken vetenskaplig grund bygger de på? För att tydligt redogöra för det och annat inom området så startar vi här i bloggen ”Söderberg & Partners Sparskola”. I olika bloggar i veckorna som följer kommer vi belysa just det och hur vi på Söderberg & Partners ser på det.

Tanken med vår Sparskola är att ge tydlig information om hur vi ser på hög kvalitativ finansiell rådgivning och förklara fundamentet i vår rådgivning och analys. Vi kommer också att ta upp de många sanningar som finns inom den så kallade finansiella vetenskapen. Vi kommer att redogöra för olika synsätt – t.ex. hur väl stämmer följande teser; inga aktiva förvaltare kan slå några index, vad är en indexfond, unga sparare ska alltid köpa 100 procent aktier, om man sparar 1 procent i avgift i 30 år får man alltid 35 procent mer i pension…..

Vi kommer att beskriva alternativa synssätt och beskriva våra ställningstaganden och i de fall det inte finns något ställningstagande, vikten av att varje kund tar ställning. Det finns nämligen inte en sanning utan många!

Skriv gärna en kommentar här på bloggen om det är något speciellt du vill att vi tar upp.

Vi ses!

Dano drabbades hårt av jordbävningen, en av skolbyggnaderna och många hus i byn förstördes helt. Arbetet med att få byggnaderna på plats igen inleddes i januari förra året. Det har tagit lång tid då marken behövde ”sätta sig” efter jordbävningen men nu är återuppbyggnaden av skolbyggnaden och restaureringen av resterande skolbyggnader äntligen klar.

Även om den omedelbara katastrofsituationen som uppstod i samband med jordbävningen har stabiliserats så kvarstår många av Haitis problem. Det är lätt att det kastas ljus på problemområden i den absolut mest akuta fasen, det kan vara svårare att få ett längre åtagande. Det har varit ovärderligt att ha kontakt med Hoppets Stjärna som hela tiden ger oss rapporter på hur det går, påminner oss om att arbetet och katastrofen på långa vägar inte är över. Hoppets Stjärna arbetar nästan uteslutande med lokalanställda vilket innebär att de har de nödvändiga förutsättningarna för att se till att hjälpen verkligen når fram på ett snabbt, korrekt och kostnadseffektivt sätt.

Vi tror på det arbete som Hoppets Stjärna gör och kommer fortsätta att stödja organisationen i det ständigt pågående arbete på Haiti. Våra medarbetare har visat ett enormt engagemang för detta projekt och har under det gångna året donerat över 800 000kr till projektet i Dano och vi har även över 15 fadderbarn.

För att läsa mer om arbetet som pågår i Dano och hur du kan hjälpa till, gå in på: http://www.hoppetsstjarna.se/hem/dina-sidor/dano.html