Söderberg & Partners Newsroom

Det finns i huvudsak två typer av ”aktiva” fonder: Den första typen utgår från ett index och skapar sin unika position genom att under-respektive övervikta olika delar av indexet. Genom att övervikta de aktier/branscher/regioner eller annat som kommer att överprestera och samtidigt undervikta de aktier/branscher/regioner eller annat som kommer att underprestera hoppas man leverera en överavkastning jämfört med det index man utgår ifrån.

Den andra typen av aktiva fonder är fonder som inte utgår från något index, utan arbetar utifrån ett univers av aktier och andra instrument och bygger upp portföljen från grunden. Fonderna begränsas så klart av den placeringsinriktning som den har; till exempel en Sverigefond måste troligtvis placera i princip hela portföljen i Sverige (detta regleras i fondbestämmelserna), men inom dessa ramar så är mandatet relativt fritt.

Som ni säkert redan misstänker så är det så klart den senare typen av fonder som är mest intressant och där förvaltarens skicklighet kan ha störst inverkan. Dock gäller även motsatsen här, att det är i denna typ av fonder som en oskicklig förvaltare presterar sämst!

Oberoende av vilken typ av aktiv förvaltning det handlar om så bygger konceptet på att en förvaltare, med hjälp av analys och andra verktyg fattar intelligenta investeringsbeslut som genererar bra avkastning för de som investerat i fonden.

Funkar det?

– Ibland.

I media uppmärksammas det ofta hur dyra aktiva fonder presterar sämre än billiga indexfonder. Visst, detta stämmer i vissa fall, men det finns många exempel på förvaltare som år efter år visat att deras förvaltning har förmågan att efter avgifter, generera en överavkastning för sina andelsägare.

I måndags lanserade vi trafikljusrapporten i vilken vi sammanfattar det gångna årets analyser och delar ut pris till de bästa bolagen inom varje område. På fondsidan var det Aberdeen Asset Management som blev vinnare, och just deras förvaltning är ett väldigt bra exempel på hur en disciplinerad och uppstyrd aktiv förvaltning kan generera mervärde år efter år.

Figuren visar en fond från Aberdeen som presterat riktigt bra, och en fond från SEB som presterat riktigt dåligt. Båda fonderna investerar i småbolag i Asien.

I det ena fallet har man efter 5 år fått en avkastning på nästan 75%, och i det andra fallet så har man efter 5 år förlorat 6% av det investerade kapitalet.

Det finns många exempel att ta upp som visar detsamma inom alla fondkategorier, och den poäng jag vill framföra är att en bra aktiv förvaltning kan generera stora mervärden, men det gäller att lägga ner tillräckliga resurser på att hitta rätt förvaltare.

Spaltmeter efter spaltmeter. Uttalande efter uttalande från regeringsföreträdare. Konkurrensen i banksektorn är för dålig. Något måste göras. Frågan är vad? Ingenting tycks bita. Dagens Nyheter konstaterande nyligen att endast sju procent av kunderna aktivt letar efter bättre villkor och byter bank. Konkurrensen är satt ur spel.

Varför lyser konkurrensen på bankmarknaden med sin frånvaro? Jag tror att en del av förklaringen till att människor är så pass ointresserade av något som har en så pass stor ekonomisk inverkan kommer av två saker;

1. Dåligt engagemang – De flesta tycker banktjänster är extremt tråkiga

2. Dålig kunskap – Kostnaderna för att ha dåliga villkor är abstrakta och inte helt enkla att förstå

När det gäller engagemang är det inte så enkelt att lyckas förändra situationen. Möjligen kan ökad offentlig debatt leda till ett ökat intresse, men det skulle vara från extremt låga nivåer och kommer knappast att leda till en drastisk förändring av hur kunderna agerar.

När det gäller kunskap finns det däremot massor att göra. Ett sätt, som vi fristående rådgivare redan arbetar med, är att uttrycka kostnaden i kronor och ören och inte procent. Det är en väg att gå. Andra sätt är att skapa relevanta jämförelser. Exempelvis att det på bankens värdebesked framgår vilken alternativkostnaden är. Ta exemplet med dålig ränta på löne- och sparkontot. På varje månadsbesked skulle banken till exempel kunna redovisa vad statens eget sparande, Riksgäldspar, hade givit i ränta. Skillnaden borde redovisas som en kostnad och helst uttryckt i kronor och ören.

Denna typ av åtgärder skulle fånga en del personers intresse, men jag tror att trots det skulle konkurrensläget inte förändras dramatiskt. Det som folk istället behöver är en knuff i rätt riktning. När man frågar människor om de vill byta bank säger de ofta ja (om det är en bank med bättre villkor och bytet inte kräver någon ansträngning). Vad detta egentligen betyder är att kunderna behöver träffa någon person som hjälper dem med att göra bytena och att hålla koll åt dem, eftersom de varken har tid eller lust att leta reda på en bank med bättre villkor och eftersom de definitivt inte orkar göra bytet själva. Det innebär att ju fler aktörer det finns på marknaden som arbetar med att konkurrensutsätta bankernas villkor, desto större konkurrens kommer det att bli. Idag pågår utvecklingen bland sådana aktörer för fullt. Vi är därför övertygade om att det går snabbare än vad många tror att bryta upp bankoligopolet.

Min övertygelse kommer från effekten som de fristående rådgivarna/förmedlarna har haft på försäkringsmarknaden historiskt. Även försäkringsmarknaden var ett oligopol i början av nittiotalet. Försäkringsförmedlarna tilläts börja verka under början av nittiotalet och har sedan dess bidragit med att tillföra en betydligt större konkurrens. De har i huvudsak erhållit provision när de förmedlar volymer. För att de ska kunna skapa värde har de dock varit tvungna att leta efter bättre erbjudanden i försäkringsmarknaden till sina kunder. Detta har resulterat i att idag finns det fler än dubbelt så många försäkringsbolag som är verksamma på marknaden jämfört med tiden före förmedlarna.

Förmedlarna lanserade också de första bolagen som hade en fri flytträtt på den svenska marknaden, vidare har de lanserat nya aktörer med lägre priser och pressat befintliga att sänka priserna. Jag hävdar därför att det var förmedlarna som starkt bidrog till att riva ned försäkringsbolagens oligopol. Utan dem hade situationen varit mer lik hur det ser ut på bankmarknaden idag. Resultatet av förmedlarnas arbete är att det finns dubbelt så många försäkringsbolag aktiva på den svenska marknaden jämfört med hur det såg ut när de kom till. Priserna är fallande och villkoren förbättras ständigt. Mångfalden har också varit avgörande för hur väl kollektivavtalsparterna har lyckats med att sänka priserna i den rådgivningsfria försäkringsmarknaden.

I takt med att försäkringsförmedlarna har nått framgång på försäkringsmarknaden har flera av dem också börjat utveckla koncept för att konkurrensutsätta bankerna. Söderberg & Partners står exempelvis för ungefär varannan krona som flyter in i ny volym till bankutmanaren Nordnet Bank. Vi får i detta fall betalt i form av provision för varje kund som vi förmedlar till Nordnet. De betalar för att de å sin sida slipper marknadsföringskostnader för att attrahera nya kunder, så det är egentligen logiskt att de vill betala provision till oss. Alternativet hade i de flesta fall varit att kunden hade stannat hos någon av de stora bankerna.

Mot bakgrund av ovanstående är det därför tråkigt att bankernas propaganda om att ett provisionsförbud skulle vara en bra väg att gå ser ut att locka anhängare hos politiker och myndigheter. Jag förstår att man vill reglera bort de rötägg som finns i marknaden. Vi menar dock att man skjuter in sig på fel sak. Dålig rådgivning ska varje aktör som utför hållas ansvarig för – oavsett om det är en bank, ett försäkringsbolag eller en fristående rådgivare/förmedlare. Det enklaste och mest effektiva sättet hävdar jag är att ge ut en tydlig praxis kring vad dålig rådgivning är. Då kommer marknadens aktörer att lära sig av den och de som inte lär sig kommer att få det svårt att verka eftersom kunder lättare kan bedöma rådgivningens kvalitet, alternativt kommer advokater och konkurrenter till dåliga rådgivare att hjälpa kunderna att kräva sin rätt. Detta är en marknadslösning som fungerar utan att minska konkurrensen eftersom den ger samma spelvillkor för alla aktörer.

Mitt förslag skulle också öka konkurrensen genom att de fristående rådgivarna i takt med att tiden går kommer bli allt mer aktiva för att tillföra allt större kundnytta. Alternativet skulle vara att bibehålla bankoligopolet och att återgå till en marknad präglad av dålig konkurrens även inom försäkringsområdet. Ingetdera kommer att gynna konsumenten!

Ps. I exemplet ovan beskrivs hur vi erhåller provisioner för det arbete vi utför. Söderberg & Partners erbjuder även våra kunder lösningar som är helt provisionsfria, vilket vi är mycket framgångsrika med och det är en snabbväxande affär. Vi vet hursomhelst att delar av vår verksamhet inte skulle fungera i konkurrens med bankerna om vi inte får ta emot provision. I synnerhet gäller detta vid hantering av våra kunder som har mindre kapital, då det ofta inte går att motivera ekonomiskt den uppbyggnad av administration som krävs för att fakturera arvoden osv. Ds.

Det finansiella produktområdet blir allt mer komplex. Världens kapitalmarknader rör sig allt snabbare upp och ned. Det hör inte längre till ovanligheterna att börserna kan börja dagen med att gå upp några procent för att därefter gå ned minst lika mycket. Gamla sanningar som bara är något decennium gamla gäller inte längre.

Finansmarknaden ger ut tusentals nya produkter varje år och antalet innovationer och nymodigheter är större än någonsin.

Det är Söderberg & Partners uppdrag att hjälpa våra kunder fram i denna djungel av produkter. Att göra avvägningar och ge kvalificerade råd. Att anpassa de råd vi erbjuder till varje kund.

Vi tycker det är oerhört viktigt att våra kunder förstår det mervärde de får genom att vara just kund hos oss. Vi är inte säkra på att det är glasklart att man gör det. Vad menar vi egentligen med ”välanalyserade råd”? Och vilken vetenskaplig grund bygger de på? För att tydligt redogöra för det och annat inom området så startar vi här i bloggen ”Söderberg & Partners Sparskola”. I olika bloggar i veckorna som följer kommer vi belysa just det och hur vi på Söderberg & Partners ser på det.

Tanken med vår Sparskola är att ge tydlig information om hur vi ser på hög kvalitativ finansiell rådgivning och förklara fundamentet i vår rådgivning och analys. Vi kommer också att ta upp de många sanningar som finns inom den så kallade finansiella vetenskapen. Vi kommer att redogöra för olika synsätt – t.ex. hur väl stämmer följande teser; inga aktiva förvaltare kan slå några index, vad är en indexfond, unga sparare ska alltid köpa 100 procent aktier, om man sparar 1 procent i avgift i 30 år får man alltid 35 procent mer i pension…..

Vi kommer att beskriva alternativa synssätt och beskriva våra ställningstaganden och i de fall det inte finns något ställningstagande, vikten av att varje kund tar ställning. Det finns nämligen inte en sanning utan många!

Skriv gärna en kommentar här på bloggen om det är något speciellt du vill att vi tar upp.

Vi ses!

Jordbävningen som drabbade Haiti i januari 2010, skapade många akuta problem. Vi bestämde oss tidigt för att tillsammans med Hoppets Stjärna hjälpa till i ett dedikerat område av Haiti – Dano och återuppbyggnaden av framförallt skolan som hade jämnats med marken. Vi har kunnat följa hur arbetet går i Dano och våra bidrag förbättrar situationen för barnen i Dano, Haiti.

Dano drabbades hårt av jordbävningen, en av skolbyggnaderna och många hus i byn förstördes helt. Arbetet med att få byggnaderna på plats igen inleddes i januari förra året. Det har tagit lång tid då marken behövde ”sätta sig” efter jordbävningen men nu är återuppbyggnaden av skolbyggnaden och restaureringen av resterande skolbyggnader äntligen klar.

Även om den omedelbara katastrofsituationen som uppstod i samband med jordbävningen har stabiliserats så kvarstår många av Haitis problem. Det är lätt att det kastas ljus på problemområden i den absolut mest akuta fasen, det kan vara svårare att få ett längre åtagande. Det har varit ovärderligt att ha kontakt med Hoppets Stjärna som hela tiden ger oss rapporter på hur det går, påminner oss om att arbetet och katastrofen på långa vägar inte är över. Hoppets Stjärna arbetar nästan uteslutande med lokalanställda vilket innebär att de har de nödvändiga förutsättningarna för att se till att hjälpen verkligen når fram på ett snabbt, korrekt och kostnadseffektivt sätt.

Vi tror på det arbete som Hoppets Stjärna gör och kommer fortsätta att stödja organisationen i det ständigt pågående arbete på Haiti. Våra medarbetare har visat ett enormt engagemang för detta projekt och har under det gångna året donerat över 800 000kr till projektet i Dano och vi har även över 15 fadderbarn.

För att läsa mer om arbetet som pågår i Dano och hur du kan hjälpa till, gå in på: http://www.hoppetsstjarna.se/hem/dina-sidor/dano.html