Ett provisionsförbud – grattis till bankoligopolet!
Spaltmeter efter spaltmeter. Uttalande efter uttalande från regeringsföreträdare. Konkurrensen i banksektorn är för dålig. Något måste göras. Frågan är vad? Ingenting tycks bita. Dagens Nyheter konstaterande nyligen att endast sju procent av kunderna aktivt letar efter bättre villkor och byter bank. Konkurrensen är satt ur spel.
Varför lyser konkurrensen på bankmarknaden med sin frånvaro? Jag tror att en del av förklaringen till att människor är så pass ointresserade av något som har en så pass stor ekonomisk inverkan kommer av två saker;
1. Dåligt engagemang – De flesta tycker banktjänster är extremt tråkiga
2. Dålig kunskap – Kostnaderna för att ha dåliga villkor är abstrakta och inte helt enkla att förstå
När det gäller engagemang är det inte så enkelt att lyckas förändra situationen. Möjligen kan ökad offentlig debatt leda till ett ökat intresse, men det skulle vara från extremt låga nivåer och kommer knappast att leda till en drastisk förändring av hur kunderna agerar.
När det gäller kunskap finns det däremot massor att göra. Ett sätt, som vi fristående rådgivare redan arbetar med, är att uttrycka kostnaden i kronor och ören och inte procent. Det är en väg att gå. Andra sätt är att skapa relevanta jämförelser. Exempelvis att det på bankens värdebesked framgår vilken alternativkostnaden är. Ta exemplet med dålig ränta på löne- och sparkontot. På varje månadsbesked skulle banken till exempel kunna redovisa vad statens eget sparande, Riksgäldspar, hade givit i ränta. Skillnaden borde redovisas som en kostnad och helst uttryckt i kronor och ören.
Denna typ av åtgärder skulle fånga en del personers intresse, men jag tror att trots det skulle konkurrensläget inte förändras dramatiskt. Det som folk istället behöver är en knuff i rätt riktning. När man frågar människor om de vill byta bank säger de ofta ja (om det är en bank med bättre villkor och bytet inte kräver någon ansträngning). Vad detta egentligen betyder är att kunderna behöver träffa någon person som hjälper dem med att göra bytena och att hålla koll åt dem, eftersom de varken har tid eller lust att leta reda på en bank med bättre villkor och eftersom de definitivt inte orkar göra bytet själva. Det innebär att ju fler aktörer det finns på marknaden som arbetar med att konkurrensutsätta bankernas villkor, desto större konkurrens kommer det att bli. Idag pågår utvecklingen bland sådana aktörer för fullt. Vi är därför övertygade om att det går snabbare än vad många tror att bryta upp bankoligopolet.
Min övertygelse kommer från effekten som de fristående rådgivarna/förmedlarna har haft på försäkringsmarknaden historiskt. Även försäkringsmarknaden var ett oligopol i början av nittiotalet. Försäkringsförmedlarna tilläts börja verka under början av nittiotalet och har sedan dess bidragit med att tillföra en betydligt större konkurrens. De har i huvudsak erhållit provision när de förmedlar volymer. För att de ska kunna skapa värde har de dock varit tvungna att leta efter bättre erbjudanden i försäkringsmarknaden till sina kunder. Detta har resulterat i att idag finns det fler än dubbelt så många försäkringsbolag som är verksamma på marknaden jämfört med tiden före förmedlarna.
Förmedlarna lanserade också de första bolagen som hade en fri flytträtt på den svenska marknaden, vidare har de lanserat nya aktörer med lägre priser och pressat befintliga att sänka priserna. Jag hävdar därför att det var förmedlarna som starkt bidrog till att riva ned försäkringsbolagens oligopol. Utan dem hade situationen varit mer lik hur det ser ut på bankmarknaden idag. Resultatet av förmedlarnas arbete är att det finns dubbelt så många försäkringsbolag aktiva på den svenska marknaden jämfört med hur det såg ut när de kom till. Priserna är fallande och villkoren förbättras ständigt. Mångfalden har också varit avgörande för hur väl kollektivavtalsparterna har lyckats med att sänka priserna i den rådgivningsfria försäkringsmarknaden.
I takt med att försäkringsförmedlarna har nått framgång på försäkringsmarknaden har flera av dem också börjat utveckla koncept för att konkurrensutsätta bankerna. Söderberg & Partners står exempelvis för ungefär varannan krona som flyter in i ny volym till bankutmanaren Nordnet Bank. Vi får i detta fall betalt i form av provision för varje kund som vi förmedlar till Nordnet. De betalar för att de å sin sida slipper marknadsföringskostnader för att attrahera nya kunder, så det är egentligen logiskt att de vill betala provision till oss. Alternativet hade i de flesta fall varit att kunden hade stannat hos någon av de stora bankerna.
Mot bakgrund av ovanstående är det därför tråkigt att bankernas propaganda om att ett provisionsförbud skulle vara en bra väg att gå ser ut att locka anhängare hos politiker och myndigheter. Jag förstår att man vill reglera bort de rötägg som finns i marknaden. Vi menar dock att man skjuter in sig på fel sak. Dålig rådgivning ska varje aktör som utför hållas ansvarig för – oavsett om det är en bank, ett försäkringsbolag eller en fristående rådgivare/förmedlare. Det enklaste och mest effektiva sättet hävdar jag är att ge ut en tydlig praxis kring vad dålig rådgivning är. Då kommer marknadens aktörer att lära sig av den och de som inte lär sig kommer att få det svårt att verka eftersom kunder lättare kan bedöma rådgivningens kvalitet, alternativt kommer advokater och konkurrenter till dåliga rådgivare att hjälpa kunderna att kräva sin rätt. Detta är en marknadslösning som fungerar utan att minska konkurrensen eftersom den ger samma spelvillkor för alla aktörer.
Mitt förslag skulle också öka konkurrensen genom att de fristående rådgivarna i takt med att tiden går kommer bli allt mer aktiva för att tillföra allt större kundnytta. Alternativet skulle vara att bibehålla bankoligopolet och att återgå till en marknad präglad av dålig konkurrens även inom försäkringsområdet. Ingetdera kommer att gynna konsumenten!
Ps. I exemplet ovan beskrivs hur vi erhåller provisioner för det arbete vi utför. Söderberg & Partners erbjuder även våra kunder lösningar som är helt provisionsfria, vilket vi är mycket framgångsrika med och det är en snabbväxande affär. Vi vet hursomhelst att delar av vår verksamhet inte skulle fungera i konkurrens med bankerna om vi inte får ta emot provision. I synnerhet gäller detta vid hantering av våra kunder som har mindre kapital, då det ofta inte går att motivera ekonomiskt den uppbyggnad av administration som krävs för att fakturera arvoden osv. Ds.



